Mina kattpojkar sitter/ligger i uterummet och tittar på solnedgången. De här små änglarna gör aldrig någon förnär 😉
Not, de är såna jägare båda två.
I onsdagskväll när jag var på väg hem från kvällsmöte på jobbet ringde näst yngsta sonen och sa att jag måste skynda mig hem för vi har en levande fågel under vardagsrumsbordet med jättelång näbb.
Det var den längsta näbb jag skådat. Hade den bara varit hälften så lång hade jag ändå tyckt att den varit jättelång. Näbben såg ut som näsan på Hedvig i barnprogrammet från A-Ö som jag tittade på när jag var liten.
Sigge hade släpat in den genom kattluckan och sedan tagit med den till vardagsrummet. Det var flera blodfläckar och många fjädrar på många ställen under och bredvid bordet. Det verkar inte ha varit så lätt att försöka äta upp fågeln. Den där näbben var nog ett problem för Sigge.
Fågeln fick sova i en låda i förrådet, men den dog under natten.
Fågeln var en enkelbeckasin och det är en vadarfågel. Merparten flyttar till varmare breddgrader på vintern, så vad den här gjorde här i kylan och dessutom inte i närheten av ett vattendrag är konstigt. Den kanske var hungrig och frusen och var då ett lätt byte för vår lilla jägare.