Kattas veganska vrå

Stortrivs i vårt uterum och speciellt i soffan. Idag satte min man upp en infravärmare över soffan så jag behöver inte ens ta på mig flufftröjan eller ens linda in mig i en filt när det blivit kallt ute.
Belysning som gåt på el har också kommit upp då vi fick el installerat i uterummet i veckan. Det blev verkligen bra. Solcellslamporna lyser upp lite för dåligt så det här blev ett lyft 🥰

Igår när jag kom hem från träning så luktade Sigge bajs. Jag såg inget synligt bajs i pälsen, men hittade en fläck på golvet. Han luktade precis som han gjorde i februari och mars då han kom in med bajs i pälsen flera gånger. I april blev han jättesjuk och fick ligga inne på Strömsholms djursjukhus i två dygn och så klart blev han sjuk en fredag. Billigt och bra att ligga inne en helg. De hittade inte riktigt vad det var för fel på Sigge då. Han hade ett förhöjt inflammationsvärde. Skulle han på magproblem igen så skulle det göras mer undersökningar på honom. Nu har han mått bra så jag hoppas verkligen inte att det är något sådant på gång igen.
Han såg verkligen deppig ut hela kvällen och hade fullt sjå med att fixa till sin päls igen. Han såg ut som en igelkott.

Såret är nästan läkt och när Sigge fick vara utan tratt för att lufta sig så märkte jag att han inte var på såren. Så nu har vi tagit bort dtratten. Så skönt för honom att kunna tvätta sig när han vill.
Han är så snäll och tålmodig, men såg så deprimerad ut med tratten, stackarn. Nu blir nog livet lite bättre.
Utgång får han vänta med tills såren har läkt helt. Han skulle behöva ha en skottsäker väst på sig eller åtminstone en huggsäker väst när han väl går ut igen 😉
Det tar nog ett tag innan pälsen har växt ut. När han blev rakad på frambenen efter sin sjukhusvistelse i april tog det lång tid för håret att växa ut. Han kommer se lite konstig ut en tid framöver.
Sigge njuter av att kunna sova på det sätt han vill utan att ha en eländig tratt som stoppar honom.

Igår blev Sigge av med sitt dränage. Nu börjar det svåra att hålla det nedersta såret öppet då det fortfarande vätskar en del. Av erfarenhet av tidigare dränage på våra katter växer såren igen väldigt fort.
Tratten ska vara på till söndag. Skönt med ledigt så vi kan låta honom vara utan tratten under uppsikt lite längre stunder på dagen.
Idag var han så deppig när jag var hem på min rast, lilla plutten. Han låg på ett av katträden och bara stirrade ut genom fönstret. Han tittade inte ens upp när jag hejade på honom.

I lördagskväll fick Sigge jätteont. Det verkade som att han hade ont i magen. Det blev en jobbig natt för matte då jag oroade mig för att Sigge skulle få lika ont i magen som han hade i april eftersom Strömsholm fortfarande är helgstängt. Det här skulle vara sista helgen. Typiskt om han skulle bli rejält dålig nu.
Under söndagen började jag ana att det inte var magen som spökade utan en böld på höger sida ungefär mellan fram- och bakbenet.
Det finns två grannkatter som brukar vara på Sigge. Det har mest varit den ena av dem nu på sista tiden. Sigge brukar slänga sig skrikande in genom kattluckan om han hinner in. Han har också slängt sig upp i ett träd för att komma undan.
På måndagseftermiddagen fick vi komma till veterinären. Det var som jag anat en böld och veterinären sa att det var från kattbett. Jag har ju ingen aning vilken katt som gjort det så klart. Det var en stor böld. Sigge hamnade på operation och fick ett dränage inopererat.
På torsdag är det dags för ett återbesök hos veterinären för att ta bort dränaget.

Sigge gillar inte livet med tratt och deppig över att inte få gå ut.
Skönt att få lufta öronen och vara utan tratt en stund.

Idag har Snurre haft soffhäng nästan hela dagen i uterummet. Den ena skönare stilen än den andra 🥰
Han måste väl vila upp sig tills det är dags för nattpass på hans jobb. Han var på jobbet den här natten och kom hem någon gång runt sex på morgonen. En som jobbar på Amazon hade gosat med honom en halvtimme i natt. Det passar Snurre perfekt. Han älskar att vara ute men även att bli gosad med. Ett extra plus för Snurre är att han verkar vara den enda katten som hänger där så ingen som jagar honom.
Sigge låg också och mös i uterummet, dock inte lika länge.

Igår plockade jag av de vita vinbär som inta var mogna innan vi åkte till stugan förra veckan. Det var massor med bär på buskarna. Grenarna var så tunga att de hängde ner mot marken. Jag var nyfiken på att veta hur mycket bär det var så jag vägde allt jag plockat. Det var nästan 12 kg och då har jag ändå redan plockat och fryst ner en del vita vinbär redan 😀
Nu har vi mycket bär i frysen som vi kan förgylla våra morgongrötar med en lång bit in på vintern. De lär räcka länge då vi har på många olika sorters bär på gröten.

Idag har jag också plockat av de röda vinbären på den stora busken. De var inte heller helt mogna innan vi var iväg till sommarstugan. Den lilla busken plockade jag av för drygt två veckor sedan. De bären mognar mycket fortare. Det var inte alls lika mycket röda som vita vinbär. Dagens skörd var 3,6 kg. Några bär fick sitta kvar om någon vill gå och smaska i sig lite färska vitaminer. Yngsta sonen gick gärna och plockade i sig röda vinbär. Nu är han inte ute lika ofta i trädgården, men kanske att han kommer ut och tar några av dem 🥰

Sigge har aldrig varit ute på natten under sitt snart tvååriga liv, men i fredags kväll när vi skulle gå och lägga oss var han försvunnen. Näst yngsta sonen såg honom nästan nere vid sjön när det var dags för kvällsdopp vid halv elva. När vi kom ner till bryggan var han försvunnen. Trots ropande och letande överallt i närområdet under nästan en timme så dök det inte upp någon katt.
När jag gick ut vid tjugo över tolv så kom det något springande en bit ifrån mig. Jag ropade på Sigge, men den bara sprang vidare. Jag gick in och hämtade telefonen för att lysa med. De ljusa sommarkvällarna existerar inte mer. När jag lyste med telefonen såg jag två ögon som lyste som reflexer. När jag kom närmre sprang djuret iväg.
Jag hade inte kunnat somna för jag var så orolig för Sigge. När jag ropar efter honom hemma brukar han komma jamande och springer glatt med in.
Nu blev jag rädd att djuret jag såg var en räv och jag trodde inte att jag skulle få se lilla Söta Sigge i livet igen. Fy vilken sorglig natt och dagen efter skulle vi åka hem 😨
Jag gick ut och ropade någon timme senare igen och då såg jag återigen det där djuret, men så mörkt att det inte gick att se vad det var. Jag såg återigen bara de lysande ögonen och en skugga av att det rörde sig. Den här gången sprang den mot bilarna bort från tomten.
Min man ställde alarm vid två olika tillfällen och gick ut och letade. Jag kunde inte sova alls utan gick ut titt som tätt och letade. Vi lämnade också ytterdörren öppen trots att det var rätt kallt ute ifall Sigge skulle dyka upp när vi inte var ute och letade.
När jag gick ut vid tio i fyra hade det blivit ljust ute och när jag gick mot det stora huset kom han gående. Älskade lilla katt så lättad jag blev 🥰
Nu äntligen kunde jag sova några timmar. Nästan fyra timmars sömn blev det innan jag vaknade strax före åtta.
Jag tror att djuret jag såg var en katt och att Sigge blivit rädd och gömt sig någonstans. Vi hade spelat kort och tjoat och troligtvis inte hört Sigges skrik. Han skriker alltid högt när han blir jagad av andra katter. Stackars Sigge. Han var länge inne i stora huset där vi spelade kort, men gick nog ut strax före tio och troligtvis bortjagad då. Den katt som näst yngsta sonen sett nere vid sjön när det var kvällsdopp var nog den främmande katten.

När vi kom hem ville Sigge inte alls vara ute. Låg mest och sov. Det var en jobbig natt för oss alla. Sigge sov bra på natten också trots att han sovit hela dagen.

Hans matte sov också bra natten efter 😉
Jag vaknade av min mans alarm. Tänk om jag hade lyckats få ihop 9 timmar annars. Det här var ett sovrekord, men det fanns lite sömn att ta igen.
Jag tycker att det är bra för hälsan att ha djur, men ibland undrar jag om det stämmer 😂