Idag blev det första träningen efter att ha haft sån fruktansvärd träningsvärk att jag haft svårt att gå ända sedan i söndags.
Så skönt igår när det började släppa lite. Underbart att kunna sätta sig ner på toaletten utan att stödja sig mot handfatet och att kunna ta sig ner lite mer normalt i trappen. Tidigare har jag fått luta mig mot väggen och gå på tvären.
Min promenadrunda som vi i familjen kallar cykelbanan runt och är nästan 3 km tog 40 minuter i onsdagseftermiddag. Igår morse tog det 29 minuter, bara 2 minuter långsammare än det brukar ta. Det tar sig 🙂
Jag slutade ta Ipren igår efter att ha ätit det sedan i söndags för att undvika feber och kanske kunna lindra inflammationen i musklerna lite.
Nu, efter en vecka, känns det mer som en vanlig rejäl träningsvärk. Jag känner mig inte sjuk längre som jag gjorde i flera dagar. Började må bättre i torsdags.
Imorgon är det söndag och ett bootcamppass ute igen. Få se om jag kan ta det lite lugnare då än sist. Eftersom jag fortfarande har ont i låren så kanske jag inte kan köra för fullt, så det kanske automatiskt blir ett lugnare tempo 😉

Jag hade bara tänkt att springa 3 km, men min näst äldsta son ”tvingade” mig att springa längre så det blev 7 km. Jag såg till att stretcha ordentligt efteråt.
Den här vackra solnedgången fick jag njuta av i slutet av min löptur. Härligt efter en december med i stort sett bara mulet väder. En eller två dagar har solen kommit fram en lite kortis, annars har det varit ett riktigt tråkigt gråväder.