Denna valsöndag med ett fantastiskt sommarväder ute har jag så klart röstat. Jag har också gått promenader, cyklat till gymmet för att där inse att jag missat tiden på mina pass så det blev löpning ute i solen istället , plockat upp nerfallna päron och klippt gräset. Jag har sedan lagt en stor del av min dag att göra päronmos. Tre kastruller blev det idag, precis som igår. Medan jag står och skär mina päron har jag lyssnat på flera av årets sommarpratare. Det är väldigt intressant lyssning och jag fascineras av hur duktiga alla är på att prata och många lämnar ut sig totalt. Jag står och gråter medan jag delar päron när jag lyssnar på Kims mamma och Ebbas pappa. Trots att jag själv har upplevt att livet abrupt kan ändras på en sekund när jag som 15-åring trodde att mitt största bekymmer just den sekunden var om jag skulle våga klippa lugg eller inte, till att istället få beskedet att min pappa hade dött och inse att frågan om att klippa lugg eller inte var ganska oviktig.
Det går inte att sätta sig in i de här föräldrarnas (Kims och Ebbas) situation. Jag känner mig helt psykiskt slut efter att ha lyssnat på deras sommarprat i 90 minuter. Jag kan lämna den känslan efter ett tag, men det kan ju inte de. Så sorgligt för det är ju varje förälders mardröm att det ska hända sina barn något. Som mamma finns det alltid en oro för mina älskade barn. Därför blir jag så glad när de äldsta valt en sån hälsosam väg med nyttig mat och mycket motion i sina liv. De yngsta är också hälsosamma. De äter väldigt sällan godis och dricker nästan aldrig läsk. Som snacks äter de mest popcorn, men det slinker ner en del chips till helgmyset också. Näst yngsta sonen äter mest vegetariskt, men inte veganskt, flexar ibland medan den yngsta äter allt som serveras i skolan. Hemma blir mest vegetariskt för honom. Får se vad de väljer för sätt att äta på som vuxna, det är deras val.