Idag blev en bra start på dagen då vår katt Snurre äntligen kom hem efter att ha varit borta i 5 1/2 dygn. Jag får magsår på den katten.
Jag och två barn letade på eftermiddagen igår. På kvällen gick jag och min man åt ett annat håll och ropade. Näst yngsta och äldsta sonen hade också letat på förmiddagen utan resultat.
Så i morse vaknade jag av ett jamande. Jag trodde det var Sigge, men så glad jag blev när det var Snurre. Sigge kommer in ordentligt varje kväll innan matte ska sova. Skönt med en kisse som det är ordning på.
Det var en hungrig och sedan efter mat i magen en väldigt trött katt.

Vilken nervpärs när djuren försvinner så där. 3 1/2 dygn har han haft som rekord att vara borta tidigare. Jag hoppas han håller sig borta för att han själv vill. Han älskar verkligen att vara ute, men det är ju också så att många katter inte är snälla mot honom så hoppas verkligen inte att han är borta för att han blir bortjagad. Tänk om han kunde berätta vad han gjort.
Vi hussar och matte var jätteglada att se honom, men också Sigge var nog väldigt glad att se sin bästa kompis. De är såna bra vänner.