För 3 år sedan när jag inte kunde sova fast det blivit sent ikväll på nyårsnatten tänkte jag att det vore kul att ut och springa 1 mil. Jag brukade springa, men som längst 7 km så det vore kul att börja året med att springa lite längre sträcka än vanligt. Väldigt halt och snöslask var det, men 1 mil klarades av. Jag bestämde att jag ska försöka komma ut och springa 1 mil varje nyårsdag, så förra året blev det också 1 mil också då i dåligt väglag. Traditioner är till för att följas så självklart blev det en morgonlöpning även denna underbara första dag på år 2020. Torra vägar och en pigg kropp gjorde att sträckan blev lite längre i år 🙂 Dessutom bjöds jag på en vacker soluppgång när jag sprang in mot badgropen i Hökåsen och runt fälten vid Hubbo. Vilken lyx, att se solen är vi inte direkt bortskämda med efter denna gråa november och även en grå december.

Min mätning med Runkeeper i telefonen råkade jag trycka på paus på vid ett av mina fotograferingar av soluppgången 🙁 Tur att jag även hade en Fitbit som mätte sträckan åt mig nu när jag sprang en annan väg än jag brukar när jag springer 11 km. Jag stannade till vid fyra tillfällen och tog kort lite snabbt. Jag prövade att ta i farten, men det blev väldigt suddiga kort.

Solnedgången blev också vacker. Den är vackrare i verkligheten än vad kortet i min telefon visar.