I torsdags var jag hemma och sjuk. Sista karensdagen efter en magsjuka. Som tur var så mådde jag bra för Snurre gav mig jobb och besvär från 7:30-14:00. Det började med att en granne kom och ringde på i panik då Snurre kanske blivit påkörd utanför deras hus och gömt sig i en buske på deras tomt efter att bilen tutat, bromsat och stannat. Jag hittar till slut Snurre under en bil på en uppfart på andra sidan gatan. Jag får tag i honom, rädd, men ser okej ut. Jag bär in honom och han äter massor med mat och sedan vill han direkt ut igen. Han fick dock vara inne till efter 8 då all jobbtrafik förhoppningsvis lugnat ner sig. Vid 10:15 när jag precis skulle åka iväg för att hämta näst yngsta sonen i skolan då han inte mådde bra hör jag ett konstigt ljud i köket och ser Snurre med ett rätt stort djur i munnen. Det tar en stund innan jag ser vad det är, en liten harpalt. Stackars plutt! Snurre morrar åt Sigge som är nyfiken, men jag får Snurre att släppa den lilla kraken på handduken vid kattluckan. Snurre sprang dit och hade nog hoppats kunna springa ut med den, men vi har bara luckan öppen för ingång så det lyckades inte. Jag får i den lilla haren i en kartong liggande på handduken. Jag vet att grannen som kom och ringde på dörren i morse hittade en ekorrunge förr förra sommaren då mamman drunknat i en vattentunna. Hon lämnade den till en tjej som är utbildad på att ta hand om vilda djur. Grannen är dock inte hemma så jag och kartongen med haren får gå hem igen. Jag ringer då till veterinären för att se om de visste vad jag skulle göra. De säger att jag ska ringa Länsstyrelsen. Kö både dit och till veterinären så det tar en stund. Haren har jag under uppsikt i kartongen framför mig och klappar den lilla plutten på huvudet. Jag vet ju inte hur skadad den är och ska den dö måste den få lite närhet och trygghet. Den jag får prata med på länsstyrelsen säger att jag ska lägga ut den, men då jag inte har någon aning om var och om den är skadad eller inte så känns det inte jättelockande. Under tiden jag pratar i telefonen ser jag grannen komma hem och tar min kartong och vandrar återigen gatan ner. Hon har inget direktnummer till den här tjejen så det blir två samtal innan jag till slut får tag på henne. Hon säger att hon kan ta hand om den. Först prövar vi att lägga ut harpalteni ca 1 1/2 timme i grannens trädgård då hon brukar se två harar där. Vi smyger ner och kollar till den med jämna mellanrum. Vid halv två åker jag och näst yngsta sonen, bra med harvakt, till den här tjejen. Så vid två är vi hemma. Snurre fick utegångsförbud resten av dagen, den skrutten 😉 Som det ser ut så ser den lilla ut att ha klarat sig bra. Inga yttre skador så Snurre har burit den försiktigt.