Sigge har aldrig varit ute på natten under sitt snart tvååriga liv, men i fredags kväll när vi skulle gå och lägga oss var han försvunnen. Näst yngsta sonen såg honom nästan nere vid sjön när det var dags för kvällsdopp vid halv elva. När vi kom ner till bryggan var han försvunnen. Trots ropande och letande överallt i närområdet under nästan en timme så dök det inte upp någon katt.
När jag gick ut vid tjugo över tolv så kom det något springande en bit ifrån mig. Jag ropade på Sigge, men den bara sprang vidare. Jag gick in och hämtade telefonen för att lysa med. De ljusa sommarkvällarna existerar inte mer. När jag lyste med telefonen såg jag två ögon som lyste som reflexer. När jag kom närmre sprang djuret iväg.
Jag hade inte kunnat somna för jag var så orolig för Sigge. När jag ropar efter honom hemma brukar han komma jamande och springer glatt med in.
Nu blev jag rädd att djuret jag såg var en räv och jag trodde inte att jag skulle få se lilla Söta Sigge i livet igen. Fy vilken sorglig natt och dagen efter skulle vi åka hem 😨
Jag gick ut och ropade någon timme senare igen och då såg jag återigen det där djuret, men så mörkt att det inte gick att se vad det var. Jag såg återigen bara de lysande ögonen och en skugga av att det rörde sig. Den här gången sprang den mot bilarna bort från tomten.
Min man ställde alarm vid två olika tillfällen och gick ut och letade. Jag kunde inte sova alls utan gick ut titt som tätt och letade. Vi lämnade också ytterdörren öppen trots att det var rätt kallt ute ifall Sigge skulle dyka upp när vi inte var ute och letade.
När jag gick ut vid tio i fyra hade det blivit ljust ute och när jag gick mot det stora huset kom han gående. Älskade lilla katt så lättad jag blev 🥰
Nu äntligen kunde jag sova några timmar. Nästan fyra timmars sömn blev det innan jag vaknade strax före åtta.
Jag tror att djuret jag såg var en katt och att Sigge blivit rädd och gömt sig någonstans. Vi hade spelat kort och tjoat och troligtvis inte hört Sigges skrik. Han skriker alltid högt när han blir jagad av andra katter. Stackars Sigge. Han var länge inne i stora huset där vi spelade kort, men gick nog ut strax före tio och troligtvis bortjagad då. Den katt som näst yngsta sonen sett nere vid sjön när det var kvällsdopp var nog den främmande katten.

När vi kom hem ville Sigge inte alls vara ute. Låg mest och sov. Det var en jobbig natt för oss alla. Sigge sov bra på natten också trots att han sovit hela dagen.

Hans matte sov också bra natten efter 😉
Jag vaknade av min mans alarm. Tänk om jag hade lyckats få ihop 9 timmar annars. Det här var ett sovrekord, men det fanns lite sömn att ta igen.
Jag tycker att det är bra för hälsan att ha djur, men ibland undrar jag om det stämmer 😂